Som tur är älskar vår hund Elsa att åka bil. Ju längre, desto bättre! Helst sitter hon i knäet på den som sitter framme i passagersätet, under hela resan.
När Anders och jag i februari 2014 bestämde att vi skulle ut på en lång resa var det därför självklart att Elsa skulle följa med. För att Elsa skulle få åka ut I Europa behövde hon ett EU-pass och en rabiesspruta. Veterinären ordnade snabbt båda och skrev ut passet på en gång, sedan var det bara att åka. Det här är våra erfarenheter av att resa i bil med bästa hunden Elsa i ca 10.000 km i främst Italien.
Vi körde mot Italien den snabbaste vägen och så snart vi hade lämnat Norden var det inga som helst problem att ta med Elsa. (Danmark är lika hundfientliga som i Sverige, så vi åkte snabbt förbi). I både Tyskland och Österrike fick Elsa självklart vara med på restauranger och speciellt italienarna älskar sina hundar så Elsa var med överallt.
På hotel, pensionat, hyrlägenheter, hus, restauranger, barer, bussar, tåg, linbanor, bergsbanor, affärer, saluhallar, marknader, varuhus, parker, skogar, båtar och färjor. (Enda undantagen var den fina, fullbelagda hotellrestaurangen I Val Gardena, samt på den Botaniska trädgården I Rom.)
Vi bokade hotel genom Hotels.com eller Booking.com och angav att vi hade med oss hund. På några hotellen tog de ca € 3 – 15 extra i städavgift, men på många andra var det helt gratis att ta med hund. Om vi skulle stanna länge på någon särskild plats bokade vi ett hus eller lägenhet och inte heller där var det några problem så länge vi angav att vi hade hund redan vid bokningstillfället. Vi hade med oss Elsas korg och matskålar hemifrån så vart vi än kom kände hon sig hemma.
Överallt blev Elsa väl mottagen och ofta fick hon vatten först av alla på restaurangen och blev bjuden på massa godsaker av kyparna. Jag minns särskilt besöket på den utmärkta restaurangen Sabbatini Giardino i Spoleto, Umbria. Hovmästaren kom och tog med sig Elsa och det dröjde innan de kom tillbaka, så vi gick och letade. På golvet i köket satt Elsa och blev matad med bitar av den extralagrade parmesanen och stora skivor av parmaskinkan. Hon ville aldrig gå därifrån!
På färjan mellan Palermo, Sicilien och Cagliari, Sardinien ska hundar egentligen sitta i en bur på övre däck under hela överfarten (10 timmar), men det var många fler än vi som vägrade och istället “smugglade” med oss vår hund in I hytten istället. (Det var helt annat på färjan mellan Sardinien och fastlandet. Där erbjöd rederiet särskilda hundhytter med godis och en liten vattenskål som present.)
Det finns en del herrelösa, lösspringade hundar på gatorna I södra Itailen och på Sicilien så Elsa blev smittad med kennelhosta av en snygg Golden Retriver-herre i Amalfi, Campania. Som tur är finns det gott om små veterinärmottagningar med ”drop in”- mottningar i alla städer, så vi fick snabbt en riktig diagnos.
På Sardinien stack Elsa in huvudet i ett fästingbo och blev biten av åtminstone 15 fästingar bara på huvudet. Just på den ön är det annorlunda, mjuka fästingar än i övriga Italien och i Sverige, så vi fick besöka veterinär igen för att få den hjälp vi behövde.
Hundmat som Royal Cannin och andra välkända märken, bajspåsar, levergodisar och andra måsten säljs I djuraffärerna till ungefär samma priser som i Sverige.
Elsa var lugn och trygg under hela resan i fyra månader och vi kommer definitivt ta med henne igen på nästa äventyr.
